Uvertyr
Scen 1
(När ridån går upp ser vi jungfrun som plockar blommor på stranden. Fogden kommer fram mellan träden och närmar sig jungfrun. När han kommer fram spritter hon till och vänder sig långsamt mot honom.)
FOGDEN
Fagraste mö, ljuvaste tärna, du min strålande stjärna!
JUNGFRUN
Ack, Ers nåd, låt mig vara!
FOGDEN
Ah, vackra barn, jag dig älskar.
JUNGFRUN
Så ni ej får tala till mig.
FOGDEN
Dig jag älskar, o dröj hos mig.
JUNGFRUN
Lämna mig!
FOGDEN
Du hulda ｆｌicka vill min varma kärleksbön du höra?
Hör min bön!
JUNGFRUN
Ack, jag arma!
Låt min ångest och min oro Eder röra!
FOGDEN
Vill min varma kärleksbön du höra?
O tärna huld, tag gods och guld.
JUNGFRUN
Ej kärlek fås för guld.
FOGDEN
Det vill allt dig giva!
Och silkesskrud, om du min hulda brud vill bliva!
JUNGFRUN
Kärlek är hjärtats gåva!
Bort, en ädling brukar ej våld.
FOGDEN
Ja, makt jag har att tvinga dig, du ej mig trotsa skall.
Trotsa ej och vet, att aldrig än i mitt liv ostraffad mig
en tärna trotsat, och hur du stretar mot, i mina armar
jag dig tar!
JUNGFRUN
Du usle, våld mot en kvinna du brukar! Fege! Usling!
Fege usling! Jag arma! Ah!
(faller vanmäktig i armarna på fogden,
som långsamt för henne in i slottet.)
FOGDEN
Nu min du är!
Scen 2
JUNGFRUN
Santa Maria, mild och nåderik, från ditt barn ej vik.
Hjälp! Fräls mig ur denna nöd. Hjälp! O Santa Maria,
Guds moder. Ack, fräls mig från död och skam. Hjälp!
Ack, dig förbarma över mig arma! Du som för jordisk
smärta öppnar ditt modershjärta, se i nåd till min bön.
Guds moder, se till min bön. O hjälp!
Fräls mig från död och skam. O hjälp!
Scen 3
JUNGFRUN
Ah, hör jag rätt, är det väl möjligt? Vad kända toner.
KÖREN
Nu i skogen vårens vindar susa,
sunnanvind i björk och lind nu går.
Havets lösta böljor glada brusa!
Göken ropar glatt: Nu är det vår.
JUNGFRUN
O, fader.
KÖREN
Sorgen flyr som vinterns mörka skyar,
fly från solens blick så varm och ljuv.
JUNGFRUN
O, fader.
KÖREN
(med stigande oro)
Ej vi en dotter känna,
hon som vi en gång nämnd’ vår,
hon din ära svek för guld.
För glans och guld hon svek sin ära och sin tro.
JUNGFRUN
Fader jag oskyldig är, ack, lämna mig ej!
KÖREN
Nu i skogen vårens vindar susa,
sunnanvind i björk och lind nu går.
Sorgen flyr som vinterns mörka skyar,
fly från solens blick så varm och ljuv.
JUNGFRUN
(med ångest)
O fader, förskjut mig ej! Ah! Jag arma!
(i djupaste sorg drager hon sig in i tornet)
KÖREN
Ej vi en dotter känna,
hon som vi en gång haft kär.
Hon sin ära svek för guld,
för glans och guld hon svek sin ära och sin tro.
Vårens vindar gå över fjärdar blå.
[Intermezzo]
Scen 4
ÄLSKAREN
Ack när jag ser hennes drag, då ler av fröjd min dag, och glad som fågeln i skog min kärlek sjunger jag. Ack, när jag ser hennes drag… Älskling, kommer du ej? O var dröjer du?
Till mitt hjärta jag längtar dig trycka i salig kärleksfröjd! O hur saligt att famna dig få vid mitt hjärta i jublande fröjd, o säg du ljuva var dröjer du? Dagen redan flyr bort.
Du min sol, du mitt liv! Varför kommer du ej till mitt klappande bröst, o var dröjer du? Här allena jag går med breast, min längtan i skymmande kväll, ej din famn du sträcker mot mig i kärlek, ditt klara öga mot mig ej strålar, ej kallar mig din stämma.
Scen 5
JUNGFRUN
(från tornet)
Brännande kval mitt hjärta förtär.
(älskaren lyssnar med stigande spänning)
Ack ingen lyssnar hur jag gråter här. Ingen min klagan hör.
Ack, nu av alla jag förskjuten är.
ÄLSKAREN
Denna röst som jag hör kan väl hennes det vara?
Ja, det är hon!
Hur av oro jag brinner! Huru skall jag det kunna förklara, att hos fogden hon är, hon så skär och så ren och som gav mig sin tro och sin kärlek.
JUNGFRUN
(från tornet)
Ack ingen, ingen min klagan hör!
ÄLSKAREN
Jag är här, jag är här om du ännu mig älskar!
JUNGFRUN
(från tornet)
Hans röst jag hör!
ÄLSKAREN
O, så kom till mig!
JUNGFRUN
(träder fram på balkongen)
Ja, jag får dig skåda min älskling.
ÄLSKAREN
Jag henne ser, hon det är som mitt hjärta älskar.
Hur jag dig saknat har!
JUNGFRUN
Du är då här, du ej mig glömt.
ÄLSKAREN
Hur dig jag har av allt mitt hjärta kär och aldrig kan jag
glömma dig min vän, du som från min barndoms dagar
jag älskat har.
JUNGFRUN
Ja du mig ej försköt, du trogna hjärta,
blott du mig ej förskjutit har.
ÄLSKAREN
Jag dig aldrig glömmer. Evigt bär jag din bild i mitt hjärta.
JUNGFRUN
Jag dig älskar. Med våld fogden håller mig fången,
oskyldig är jag!
ÄLSKAREN
Förbannelse över honom!
Klaga ej mer, låt sorgen nu fly,
var trygg, ännu är ej allt hopp förbi.
BÅDA
Kärlek och trohet bo i vårt hjärta,
viska om lycka och hopp och om sällhet.
Hjärtat viska om tro och hopp!
ÄLSKAREN
I dina trogna armar om salig fröjd jag drömma får.
JUNGFRUN
In vid din trogna barm om salig fröjd jag drömma får.
Kärlek är lycka, kärlek är fröjd, kärlek är hjärtats unga vår.
ÄLSKAREN
Livets fröjd är hjärtats vår, kärlek är hjärtats unga vår.
BÅDA
Kärlekens rena fröjd ej förgår, ej kan förgå!
JUNGFRUN
Nu all sorg, all oro har flytt.
Ej fruktar jag och klagar mera nu.
BÅDA
Kärlek och trohet bo i vårt hjärta,
viska om lycka, viska om hopp!
Scen 6
(Fogden kommer in)
FOGDEN
Vem är du, vad söker du här?
ÄLSKAREN
O, hur har ni mot värnlös jungfru haft mod att handla
så hjärtlöst och grymt?
FOGDEN
Vad, hur vågar du väl, du usla bonde, klaga mot mig?
ÄLSKAREN
Ni har ej rätt att den svaga förtrycka.
FOGDEN
Gå, och kom aldrig mer för mina ögon!
ÄLSKAREN
Så hör!
FOGDEN
Jag är din herre.
ÄLSKAREN
Jungfrun hon är min brud.
FOGDEN
Hör du ej att jag, din herre, dig befallt att gå?
ÄLSKAREN
Med våld ni henne fängslat har!
FOGDEN
Om längre du mig trotsar än,
skall i tornets håla du det ångra få.
ÄLSKAREN
En friboren man jag är! Jag fruktar ej.
Jag viker ej för er, jag viker ej!
FOGDEN
(drager sitt svärd)
Ha! Du våld vill bruka,
för din djärvhet skall jag dig straffa.
ÄLSKAREN
Ej edert svärd jag fruktar.
Scen 7
SLOTTSFRUN
Vad är det jag ser? En strid här på min gård.
Nu lägg edra vapen ner!
FOGDEN
Denne bonde hotat mig.
ÄLSKAREN
Nådig fru! Han håller fången min brud!
FOGDEN
(stolt)
Detta folk styvsint är,
man med stränghet behandla det bör.
ÄLSKAREN
Tro mig hon oskyldig är.
SLOTTSFRUN
Här ett våld har skett mot en värnlös kvinna, vars oskuld och dygd jag känner. Befria henne!
(Två tjänare efterkommer befallningen.)
KÖREN
Hell dig! Rättvis du är, av kärlek till oss klappar ditt bröst, ja mild du är, rättvis och god.
Du är den svages beskydd.
O du vår härskarinna, vår moder du är.
FOGDEN
(dyster)
Du gav mig makt att befalla.
SLOTTSFRUN
Denna makt du missbrukat har, binden honom!
(Tjänarna fullgör långsamt befallningen.)
Scen 8
JUNGFRUN
Så är jag fri.
(och hon faller i älskarens armar)
ÄLSKAREN
Ah, o min älskling! Jag har dig åter!
FOGDEN
Denna skymf, o att jag hämnas den kunde!
(Tjänarna för bort fogden.)
ÄLSKAREN
O glöm vad du lidit!
JUNGFRUN
O vad sällhet! Du mig befriat!
SLOTTSFRUN
Tag din brud, må lyckan le mot er.
JUNGFRUN, ÄLSKAREN, KÖREN
O härskarinna, glatt vi prisa dig, ty för ditt folk
en moder du dig alltid visat.
SLOTTSFRUN
Alltid det min önskan varit att värna oskuld,
värna rätt.
KÖREN
Hell dig, rättvis du är, av kärlek till oss klappar ditt bröst,
ja mild du är, rättvis och god.
SLOTTSFRUN
Min trogna kärlek besegrar allt.
KÖREN
Hell ädla fru, ja trogen kärlek av fröjd och glädje
besegrar allt. O så låt oss sjunga om kärlek.
Låt oss sjunga om tro och kärlek, sjunga om livets
glada vår. O så låt oss sjunga om hjärtats vår,
om kärleks fröjd. Ja låt oss sjunga om livets vår,
om kärlekslängtan, ja livets vår, om kärlekens unga vår,
om kärlekens unga vår.
ÄLSKAREN
Till fest och fröjd vi alla gå i muntert lag,
med sång och skämt må dagar fly,
med sång och skämt ni följer mig till fest och muntert lag.
KÖREN
Ja, till fest och muntert lag nu vi gå.
(libretto: Rafael Hertzberg)
